1991 års julsaga

Här kommer dataprogrammets julsaga från december 1991.

Först lite smärre förklaringar, framförallt för de som inte är insatta
i Linköpingspolitiken. I Linköping så fanns det en politiker vid namn
Göte, som hade en del vallöften för några år sedan. Om han inte kunde
uppfylla dessa så skulle han dels klättra upp i kyrktornet, dels bada
i tinnerbäcken och äta upp något (jag tror det var en sko).
Till saken hör att inget vallöfte uppfylldes och han har fortfarande
inte gjort någonting av dessa saker.
Dessutom så finns det ett obekräftat rykte som säger att han
skulle åka på en av Stångåstaden betald studieresa till Japan.
Med sig så på resan tog han sin "fru", dvs sekreteraren.
Tidningen Östgöta Correnspondenten ( Ö.C. ) fick reda på det
och skickade en reporter till flygplatsen och sa där till den
resande politikern, att om han skulle resa så skulle de skriva om det
i tidningen. Han reste inte.

Ok nu till sagan.

JULSAGAN ANNO 1991
==================

Denna saga är författad av noppe, kjell-e, Mode, MeTa, Linus,
Fredrik och Mikael.

Det var en mörk och stormig natt på det mörka och dystra konferenshotellet
i det mörka och dystra Vallamassivet. Konferenshotellet var egentligen ett
slott men pga de mörka och dystra tiderna så hade kungen föranlett sig att
göra om det glada och ljusa slottet till ett grått och dyrt hotell.
Alla fönster i slottet är släckta men bakom ett av fönstren lyser det
fortfarande. Emiren försöker desperat att släcka oljelampan med vatten
men lyckas inte. Han tar då kattlådan och häller över, och lampan
slocknar. Slottet är nu mörkt, men inte helt mörkt, för uppe i östra
tornet kan man se en svag ljusglimt. En skugga avtecknar sig och ljudet
av idogt sågande hörs. Vilka mörka och dystra hemligheter döljer sig
bakom de dystert mörka väggarna.

Frukosten nästa dag.
Från köket hörs slamrande av skedar och saltkar etc.
I matsalen har nu betjänten dukat och väntar på matgästerna.
In kommer kungen, drottningen, Askungen och de två prinsarna Jacob
och Ebbe, dvs hotelldirektören med famlij. Direktören sätter sig
vid huvudändan av bordet och säger:
-Hmm, jag tror jag känner för lite Sushi idag.
Drottningen för sin del väljer risgrynsgröt.
Några av de andra gästerna anländer och sätter sig till bords.
emiren av Q8 ber om sardiner i olja.
-Och kan jag få en eftersläckare, tack.
Pierre Schori kommer in och säger tyst och diplomatiskt:
-Det vanliga tack.
Dörrarna slås upp och Cavrola Störom gör entre'.
Kungen säger:
-Aha, grevinnan, men var är greve Michaiel ?
Grevinnan svarar:
..
-Han mår inte riktigt bra, så doktor Merkwurdichliebe tyckte
att han skulle stanna i säng idag. Det måste ha varit
coctailen igår. Han drack nog en hel tank och blev kanon.

Hon vänder sig till betjänten.
- James, kan du sticka upp med lite Samarin till honom?
James: -Tyvärr har vi slut på Samarin, men vi kan ju prova det
här nya medlet Jeltsin.

Grevinnan sätter sig vid bordet och ber om en Gorby.
In träder barden för att underhålla under måltiden. Alla stoppar
ost i öronen.

/MUSIK / Henning vad döljer du för mig uti din stora plånbok,
en svag nyans av guld nånstans. /MUSIKEN TONAS BORT/

Omärkligt försvinner betjänten James ut till personalmatsalen
för att undvika oväsendet.

Vlad Tepez, Jugoslavisk, förlåt Serbisk tränare i vapenvilebrytning,
sätter sig med sitt landslag i lilla matsalen och intar där sin stadiga
frukost bestående av blodpudding, grillspett och glassbomb.

I personalmatsalen utspelar sig följande konversation mellan hisspojken
Bart och vaktmästaren Ian:

Bart:: -Jag har inte sovit bra på sistone, mitt rum är så dragit och jag har
fått kalla fötter trots att jag sover med galoscherna på. Jag har
hört underliga sågande ljud på nätterna.
Ian:: -Jag för min del tror att jag sov och drömde något underligt om att
jag såg någon klättra nedför slottsväggen med huvudet före.
Något konstigt händer här på slottet och jag har en känsla av att
någonting kommer att hända snart, eller vad säger du James?
James:: -Mmmmmm

James återvänder till stora matsalen med maten.
Kungen tittar på sin tallrik och utbrister:
-Men det här ser ju ut som rå fisk!
Drottningen svarar:
-Visste du inte det, det är ju Sushi. Ska vi byta ?
Och så gjordes.
Alla låter sig väl smakas av frukosten under mycket fröjd och gamma tills
drottningen med ett xi slutar äta och beta och faller ihop över sin tallrik
med alf-alfa-groddar. I den täta tystnaden som följer hörs inte ett jota
från gästerna som delta-r. Drottningen har helt klart blivit förgiftad
av den rå-a fi-sken. Lille Ebbe som hela tiden zetat vi bordsändan pi-per:
-Ohmega-häftigt.
James utbrister plötsligt:
-Åh-mikron, jag måste ki-la och tao-ut lambdasteken.
Barden känner sig-matt, får ett epsilon-psi anfall och tappar sin my-cket
ny-a kappa. Helt apropå tänker kungen "vi måste ha en lämplig kista,
typ-silon där ut på gården.
James ringer efter överkommisarie Godot, men telefonisten Becket svarar
att den som vill ha tag på Godot han lär få vänta.
James utbrister: -Detta är ju absurdt
varvid telefonisten replikerar:
-Ja visst är det. Ni kan få tala med kommisarie Kojak istället.
James säger till Kojak:
-Ett bestialiskt mord har begåtts, drottningen har KOLAt, hon stöp
som en klubbad oxe. Kan kommisarien vara så vänlig och pinna sig hit.
Kommisarien anländer i bil med assistenterna Vladimir och Estragon
som tröttnat på att vänta. Kojak hoppar ur sin bil och säger:
-Vänta här.
Han stormar in i stallet och utbrister:
-Var är öken?
Under tiden intas i matsalen en något stormig dessert.
När Kojak till slut har hittat rätt och strider in i matsalen som den sanna
patriot han är, frågar han:
-Vem är scud till det här?
Kungen flyger upp och hans utsaga är:
-Jag har ej gjort min drottning förnär.
Övriga säger då ungefär.
Vet ej, ty frågan är polisiär.
Kojak ser då sin karriär
gå mot en möjlig total misär,
om han inte kan lösa det här
fallet.
Han ber att få förhöra alla de närvarande i enrum.
Förhören börjar med tränaren.

Kojak:: -Var så god och sitt herr Tepez.
Ert lag i vapenvilebrytning har visat upp förvånansvärt bra
resultat under träningen. Ni har möjligtvis inte en ny och
revolutionerande träningsmetod som drottningen råkade känna till?
Tepez:: -Nej, nej det är inget hemligt alls, bara lite sunda mat och sovvanor
ihärdig träning och så lite bloddoping naturligtvis.
Kojak:: -Bloddoping! Ni menar att era spelare får lämna blod som de sedan
får tillbaka av strax före matcherna?
Tepez:: -Nej naturligtvis inte, våra spelare dricker alltid andras blod.
Kojak:: -Va! Har ni sådana barbariska matvanor i Jugoslavien?
Tepez:: -Nä, det tog jag med mig från min hemtrakt, Transylvanien.
Kojak:: -Transylvanien! Men där finns ju bara vampyrer och berg.
Tepez:: -Ja just det.

Kojak skickar skräckslaget ut tränaren och fortsätter förhören med de
övriga i samma stil. Efter många långa förhör ser sig Kojak tvungen
att vänta på obducentens aktuella rapport.

Trots den något ovanliga händelsen tidigare på dagen, bestämmer sig
sällskapet för att återuppta julfirandet med att klä granen.
Jakob får uppdraget att HIVa upp stjärnan, då kungen efter dagens
tidigare händelse inte kände sig upplagd. Den 42:a stegpinnen brister
dock och Jakob störtar 17 meter rakt ner i en skål tamejfan.
Kojak undersöker stegen och upptäcker att den 42:a stegpinnen var halvt
genomsågad. Han ringer till högkvarteret för att rapportera det inträffade
och får veta av obducenten att drottningen dog av kvicksilverförgiftning.
Ebbe vaknar på natten av en mardröm och beger sig till sin far konungens
sovrum för att söka tröst. Vad han inte vet är att konungen är hos sin
styvdotter Askungen för att söka tröst vid hennes bröst.
På väg upp för trappan möts han plötsligt av ett dån och ser en stor
mängd läskburkar följt av en fyra gånger så stor mängd tuggumin komma
emot sig. Han vänder sig om i trappan, men hinner inte många steg förrens
han manglas omkull och dumlar handlöst ner för trappan.
Dånet väcker hela slottet, och ljuset tänds i alla fönster. Alla kommer
rusande för att se vad som står på. De upptäcker lille Ebbe liggande
nedanför trappan allvarligt skadad. En ambulans anländer och för bort
stackars Ebbe efter att han fått första hjälpen.
Kojak som efter undersökningen av olycksplatsen kommit lite avsides
tillsammans med kungen, förklarar för denne att han tror att kungen är
målet för mordförsöken men att han, Kojak, har läget under kontroll
och att kungen kan sova lugnt, eftersom han snart är nära ett gripande.
Askungen kommer förbi och hör konversationen. Hon utbrister då:
-Vem skall råka illa ut nästa gång?

Kojak:: -Ingen min sköna, jag försäkrar.
Skurken är T...

Helt plötsligt slocknar ljuset. Två snabba skott hörs.
Kungen snubblar, och när ljuset kommer tillbaka finner han sig liggande
jämte en kvidande Askungen som blivit sårad i benet.
Kojak ligger med det som finns kvar av ansiktet nedåt i en pöl av blod.
Han har blivit skjuten i nacken. Kungen råkar i panik och rycker med sig
Askungen ut mot borggården och vindbryggan. Vindbryggan är dock uppfälld
och kungen och Askungen rusar till vallgravskanten där en gammal eka ligger.
Askungen hoppar i ekan och kungen skjuter ut. Han sätter sig vid årorna och
börjar med kraftiga men mycket ryckiga tag ro i vida cirklar i vallgraven.
Efter ett tag passerar de nästan vindbryggan som kungen med säker precision
rammar. Askungen ramlar ner på båtens botten, kungen tappar balansen och
under några sekunder är det enda som sticker upp ovanför relingen
två par ben och gutturala läten hörs. Kungen lyckas kravla sig upp
sätta sig tillrätta och börja ro igen. Hans roddstil verkar ha förbättrats
av smällen för han ror med hög hastighet rakt upp på land.
Askungen som just lyckats resa sig halvt upp kastas frammåt och ger
kungen en kraftig dansk skalle i solar plexus. Kungen utbrister då:
-Phuuuu
och kippar efter andan som en fisk på land.
De kommer ur båten och sätter fart mot den privata flygplatsen som
även tjänstgör som minigolfbana.
Framme vid flygplanet stoppar Askungen kungen, hon hade ju trots allt
blivit skjuten i foten. Kungen tar av henne skon och slänger in den i
planet. Askungen frågar:
-Vart är vi på väg?
Kungen: -Till Japan.
Som en blixt från klar himmel står plötsligt trollkarlen från Ö.C.
framför dem och säger till kungen:
-Jag litar inte på att du har hederliga avsikter med den här resan
till Japan med min guddotter. Res med din fru istället.
Med dessa ord förvandlade han flygplanet till en pumpa och skon
i planet till ett äpple. Kungen stoppade tankspritt äpplet i fickan
och begav sig tillsammans med Askungen tillbaka till slottet lätt förvirrad.
Han tänker på vad Kojak sa i dödsögonblicket och utbrister:
-Naturligtvis det måste ju vara tränaren. James, hämta min gamla muskedunder.
Kungen och James beger sig med ett släptåg av nyfikna hotellgäster bort
till tränarens rum.
Kungen: -James, sparka in dörren och skjut tränaren.
James tvekar.
Kungen: -Sätt igång nu James, gör som jag säger.
Betjänten sparkar in dörren och med orden:
-Hasta la vista baby
så skjuter han den något förvånade tränaren, som dock bara skakar
lite lätt på sig.
Kungen: -Men varför dör du inte ?
tränaren, Tepez: -Jag är ju vampyr för katten. Det är inte lika lätt
för terminatorn att död på mig som drottningen och prinsarna.
Kungen och övriga hotellgäster utbrister: -James?
James ser sorgsen ut innan han avslöjar sitt sanna spegelblanka ansikte.
Vid den åsynen löper konungen ut på borggården, samtidigt som övriga
gäster flyr huller om buller. Då vindbryggan efter den senaste roddturen
är ur funktion, klättrar kungen raskt upp i tornet.
Terminatorn är honom i hälarna och snart står kungen på tornets tak
och ser sig tvungen att göra ett svanhoppn rakt ner i vallgraven.
Terminatorn ser kungen plumsa ner i vattnet och tänker:
"strunt samma, jag ska bli ornitolog istället".
Efter en kort simtur står den numera blöta konungen vid vallgravens utkant.
Kungen tänker:
"Hur ska jag bli kvitt terminatorn?
Hur ska jag bli kvitt vampyren i källaren?
Kommer facket att tillåta att jag sparkar barden?
Vad ska jag ta mig till med trollkarlen och Askungen?
Kommer jag någonsin att få snusa eller äta ost igen?
Nej, jag lämnar Europa och åker till Sydamerika istället."
Glatt tuggande på det sura äpplet som en gång varit Askungens sko
beger sig kungen till flygplatsen.

Det var en mörk och stilla natt på det mörka och dystra konferenshotellet
i det mörka och dystra Vallamassivet.
Alla ljus var släckta men på taket kunde man skymta en spegelblank
gestalt som satt med en kikare och studerade fladdermössen av vilka
det verkade finnas ovanligt många av i år.