Världen strömmar av smuts, tomhet fyller den.
Sår, som dagen slagit, läkas, när kväll är inne.
Lugn, lugn jag huvudet lutar
mot en helig syn, ditt dröjande minne.
Tempel; tillflykt; rening;
helgedomen min!
På dina trappor undan mörkret räddad
trygg som ett barn somnar jag in.