"Barn!" sade Livet till mig en dag.
"Vad du är ung! En grön liten kart...
Jag vill lära dig ungdomens prydnad:
blygsam försynthet,
sänkta ögon och lågmäld röst.
Gå nu mjukt -- gå på tå över ängarna!
Tyst, var tyst -- håll andan och lyssna!
Möter dig Glädjen, möter dig Smärtan,
bråka då inte så fasligt (det brukar du)!
Andlöst stilla! Lyssna! Lyssna!
Då skall du kanske
hitta hem till min rosengård."